Persiska språket

Det persiska språket (fārsi, i höglitterära sammanhang pārsi) har en dokumenterad historia som sträcker sig omkring 2 500 år tillbaka i tiden. Ordet fārsi är etymologiskt besläktat med Pārsa som är den historiska benämningen på Irans kärnland, den nutida provinsen Fārs i södra Iran. Det är från denna benämning som svenskans nationsnamn Persien härstammar. Iranierna har sedan urminnes tider kallat sitt land för Irān i betydelsen ”ariernas land”, eller rättare sagt ”de ädlas land”. Termen āriyānā (ariernas land) finns belagd i zoroastrismens heliga urkund Avesta, som härstammar från andra årtusendet före Kristus. Under antiken användes beteckningen Ērān√Ö¬°ahr med samma innebörd för hela det iranska kulturområdet. Namnet Iran kom i officiellt bruk först 1935 på initiativ av Reza Shah Pahlavi som ett led i en strävan att återuppliva landets antika historia och kultur. Medan Iran har samma innebörd som landsnamnet Irland, som också betyder ”de ädlas land”, hämtar det persiska språket således sitt namn från den historiska provinsen Pārsa och det kulturbärande folket i området, perserna.

 

Kalligrafi

I dag talas persiska av ca 120 miljoner människor, varav knappt 80 miljoner lever i Iran. Persiska är officiellt språk inte bara i Iran, utan även i Afghanistan och i Tadzjikistan. I Afghanistan och Tadzjikistan kallas språket inte fārsi utan dari respektive tājik. Skillnaden mellan dessa högspråksvarieteter av persiska är ungefär lika stor som mellan de engelska dialekter som talas i England, Skottland och Irland. Tadzjikiskan fick status av officiellt språk när den autonoma republiken Tadzjikistan bildades 1924, men är så nära besläktad med persiskan att den kan anses som en högspråksvarietet. Persiska är modersmål för ca 60 % av Irans invånare och landets etniska minoriteter har andra språk som modersmål, bland annat azeri, armeniska och arabiska. Betydande persisktalande befolkningar finns även i Uzbekistan och i södra Kalifornien. I Sverige talas persiska av ca 120 000 personer, dvs. mer än 1 % av befolkningen, och räknas som ett av våra största invandrarspråk.

 

Persiskan tillhör – i enlighet med sitt genetiska ursprung – den iranska gruppen av den indoeuropeiska språkfamiljen och är besläktad med andra indoeuropeiska språk som t.ex. svenska, tyska och engelska. Eftersom de indoeuropeiska språken uppvisar åtskilliga gemensamma drag är persiska inte så främmande för oss som det kan förefalla. I likhet med t.ex. franska, spanska och italienska, har persiska verb kongruensböjning och rättar sig efter sitt subjekt till numerus och person. Många persiska ord har tydliga släktskap med sina svenska eller engelska motsvarigheter, vilket beror på det gemensamma genetiska ursprunget. Några kognater eller ord som är ursprungliga i både persiskan och engelskan är följande:

Persiskan tillhör – i enlighet med sitt genetiska ursprung – den iranska gruppen av den indoeuropeiska språkfamiljen och är besläktad med andra indoeuropeiska språk som t.ex. svenska, tyska och engelska. Eftersom de indoeuropeiska språken uppvisar åtskilliga gemensamma drag är persiska inte så främmande för oss som det kan förefalla. I likhet med t.ex. franska, spanska och italienska, har persiska verb kongruensböjning och rättar sig efter sitt subjekt till numerus och person. Många persiska ord har tydliga släktskap med sina svenska eller engelska motsvarigheter, vilket beror på det gemensamma genetiska ursprunget. Några kognater eller ord som är ursprungliga i både persiskan och engelskan är följande:

pedar ”father”

mādar ”mother”

barādar ”brother”

doxtar ”daughter”

do ”two”

lab ”lip”

abru ”brow”

nām ”name”

nou ”new”

dar ”door”

setāre ”star”

mu√Ö¬° ”mouse”

gāv ”cow”

ordak ”duck”

jangal ”jungle”

garm ”warm”

bad ”bad”

na ”no”

istādan ”stand”

 

Under äldre språkhistoriska stadier var denna likhet mer påtaglig och antalet lättigenkännliga kognater fler. Språkhistorien ger oss upplysningar om de indoeuropeiska folkens kultur, livsåskådning och samhällsformer. Genom jämförande språkforskning vet vi att forntidens skandinavier och iranier hade närbesläktad mytologi och gudalära. Det fornnordiska ordet ”asa” har t.ex. samma ursprung som namnet på den iranska religionens allväsen, ahurā. Indelningen av de indoeuropeiska språken baserar sig på historiska förhållanden och på sådana likheter och olikheter mellan de olika språken som man tror sig kunna finna genom systematiska jämförelser mellan tidiga varianter av dem. Om något ska klassas som språk eller dialekt har i regel varit baserat på samhälleliga förhållanden, i första hand politiska. Därför var det länge en tvistefråga huruvida t.ex. baluchiska och kurdiska skulle betraktas som genuina språk eller som språkliga varianter av persiska. Numera råder det samstämmighet bland språkvetarna att dessa är genuina språk och inte dialekter. Baluchiska talas bland den baluchiska minoriteten i Iran och Pakistan. Kurdiskan är spridd bland den kurdiska befolkningen i Turkiet, Irak, Iran och Syrien. Andra iranska språk är ossetiska, som talas bland osseterna i Kaukasus, och pashtu som har sin spridning framförallt i södra Afghanistan och de nordvästra delarna av Pakistan.

 

Avesta

Under sin språkutveckling har persiskan genomgått tre historiska faser: fornpersiska (600 f.Kr.–200 e.Kr.), medelpersiska (200–900) och nypersiska. Den sistnämnda fasen brukar vidare indelas i klassisk (800–1900) och modern (1900–). Fornpersiskan var ett av antikens viktigaste kulturspråk genom sin ställning som riksspråk i det akemenidiska riket. De äldsta fornpersiska skriftdokumenten är kilinskrifter från palatsstaden Persepolis och andra orter i Iran. Den akemenidiska dynastin styrde över området mellan Grekland och Indien före Alexander den store vilket innebär att de fornpersiska minnesmärkena är ca 2 500 år gamla. På medelpersiska (pahlavi) finns förutom kungliga inskriptioner även prosalitteratur bevarad. Medelpersiska var riksspråk i Iran under sassaniderna som styrde fram till den arabiska invasionen. I detta sammanhang bör det äldsta bevarade skriftdokumentet på iranska språk omnämnas, Gatha-sångerna, som författades ca 1 200 år f. Kr. av religionsstiftaren och filosofen Zarathustra. Dessa sånger utgör kärnan i Avesta som skrevs ned på avestiska, som alltså hämtar sitt namn från denna religiösa urkund.

 

Historiskt sett har persiskan utövat ett betydande inflytande på andra språk utanför Irans moderna gränser, främst turkiska, hindi, urdu och arabiska. Under medeltiden fungerade persiskan som gemensamt kulturspråk, lingua franca, för olika folk i Iran, Centralasien, Indien, Anatolien och Balkan. Längs Sidenvägen användes det som handelsspråk och de äldsta bevarade texterna på nypersiska skrevs ned av judiska köpmän från Bukhara. Med tiden inrättades lärda akademier som befrämjade språkets studium och spridning i städer som Samarkand, Nishapur och Shiraz. Persiskan har frambringat några av världslitteraturens främsta författare och dikten åtnjuter en särskild kulturell prestige bland persisktalande. Till de fem främsta klassiska diktarna räknas i regel Ferdousi, Ḥāfeż, Rumi, Sa‛di och Neżāmi. I poesins symbolspråk kom persiskan att liknas vid socker, qand-e pārsi, för sin ljuva ton. Ett bevingat ord säger:

 

pārsi √Ö¬°ekar ast

Persiska är (sött som) socker.

 

En strof av diktaren Rudagi (d. 940), som räknas som nationalpoet i dagens Tadzjikistan, kan förmedla något av klangen i den klassiska poesin:

 

buy-e juy-e muliyān āyad hami

yād-e yār-e mehrabān āyad hami

 

”Doften av bäckens strömvirvlar nalkas.

Minnet av den älskvärda vännen nalkas.”

 

Långt in på 1800-talet var persiska administrativt språk i Indien. Urdu, som växte fram genom en språklig inferens mellan persiska och hindi, är i dag officiellt språk i Pakistan. Det persiska inflytandet är inte minst tydligt i ordförråden i hindi, urdu och turkiska. Genom förmedling av dessa språk införlivades flera persiska lånord i europeiska språk. Exempel på persiska lånord i svenskan är följande:

arsenik

aubergine

azur

balkong

basar

budget

check

divan

karavan

kebab

khaki

kiosk

magi

margarin

meze

orange

paradis

pilaff

post

punsch

pyjamas

ris

risk

schack

schakal

sjal

socker

sorbet

tulpan

vesir

 

Persiskan har även påverkats av andra språk, framförallt arabiskan som gett det dess nuvarande alfabet och flera lånord. Man brukar uppskatta antalet arabiska lånord i persiskan till ca 12 000, dvs. omkring 35 % av ordförrådet. Andelen arabiska lexikala lån som används i modernt talspråk är dock betydligt lägre. Det finns dessutom ett varierande antal turkiska, franska, ryska och engelska lånord i persiskan. Persiska akademien (Farhangestān-e zabān va adab-e pārsi, ordagrant: Persiska språk- och vitterhetsakademien) i Teheran är en iransk motsvarighet till vår svenska akademi som har som ansvar att främja persiska språket. När nya företeelser, alltifrån internet till sms, introduceras i ett samhälle skapas nya begrepp som behöver benämningar. Den persiska akademin fungerar som språkråd och beslutar bland annat vilka lexikala lån som ska införlivas i språket. Av hävd brukar akademien undvika direkta inlån och i stället ersätta de inlånade begreppens ordmodeller med inomspråkligt motsvarande morfem. Det persiska ordet bālābar ”hiss”, som kommer från franskans ”ascenseur”, är exempel på ett begreppslån genom ersättningsord medan metro ”tunnelbana” är exempel på ett direktlån från samma språk.

 

Persiskan uppvisar en anmärkningsvärd kontinuitet i sin historiska utveckling. Dagens idiom skiljer sig inte avsevärt från den persiska som skrevs och talades under medeltiden då språket upplevde en litterär renässans. Persisktalande kan utan större svårigheter läsa och förstå litterära texter från denna period. Till detta hör inte bara poesins särställning inom iransk kultur utan även att de klassiska mästerverken, såsom nationaleposet Kungaboken (√Ö¬†āhnāma), författat av Ferdousi under 1000-talets början, har memorerats muntligt genom århundradena. Från en nordisk horisont ligger det nära till hands att dra en parallell till Eddan och modern isländska, även om språket i de isländska berättelserna är mer arkaiskt. Nybörjarstudenter brukar kunna läsa och förstå klassikerna ur den persiska litteraturen redan efter två års heltidsstudier, vilket är beaktansvärt även i jämförelse med europeiska språk. Ferdousi har sagt:

 

ze gahvāre tā gur dāne√Ö¬° bejuyi

”Sök kunskap från vaggan till graven.”

 

Persiska språket har undervisats i Sverige sedan 1950-talet. Den främste iranisten under 1900-talet var H.S. Nyberg, som var expert på medelpersiska. Han gav bl.a. ut ett lexikon som heter A Manual of Pahlavi. En professur i iranska språk inrättades först i mitten av 1980-talet vid Uppsala universitet. Motivet var inte enbart ett språkligt intresse utan också att Iran fick en ökad geopolitisk och ekonomisk betydelse för Sverige. Invandringen till Sverige från Iran har också haft betydelse för det ökade intresset för landet. Professuren innehades tills nyligen av Nybergs elev Bo Utas som är expert på iransk lingvistik samt modern och klassisk persisk litteratur. Han har bl.a. översatt Sadeq Hedayats roman Den blinda ugglan till svenska. Den nuvarande professorn heter Carina Jahani och är expert på baluchiska, ett språk som talas i sydöstra Iran och i västra Pakistan.

Den som uppvaktar rosen må känna till dess törne

Sa'di (1200-talet)