Ur Fyra skrifter (Den samanidiske läkaren)
Den store Abu ‛Ali ibn Sina berättar följande ord i slutordet av avsnittet ”Sällsynta kroppsliga åkommor” i sitt verk Ursprung och återvändo:
 
”En märklig anekdot har jag hört berättad. En viss läkare skaffade sig tillträde vid samanidernas hov och blev väl mottagen. Han steg till en sådan rang att han fick tillträde till hovseraljen och fick tillåtelse att ta kvinnornas puls bakom palatsets förhängen och vaktposter. En dag när läkaren gjorde kungen sällskap i seraljen, dit alla andra män var förbjudna tillträde, önskade monarken inta sin middag. Några tjänarinnor dukade bordet och ställde fram tilltugg och vin. En av flickorna lutade sig framåt för att breda ut middagsduken då hon plötsligt föll ihop. Hon bemödade sig att resa sig upp men förblevPulsdiagnostik liggande på grund av en reumatisk svullnad i lederna. Kungen vände sig till läkaren och sade: ”Bota henne ögonblickligen så bäst du kan!”

 

Det faktum att inga läkarredskap eller mediciner fanns tillgängliga gav inte möjlighet till fysisk behandling så läkaren funderade ut en lämplig psykologisk behandling. Han beordrade dem att klä av henne blusen varpå hon började röra sig ofrivilligt för att skyla sina bröst. Sedan sade han åt dem att klä av henne kjolen varpå hon reste sig upp med upprätt huvud.

 

”Du milde!” utbrast kungen, ”Vad är detta för en slags behandling?” Läkaren svarade: ”En reumatisk svullnad hade framträtt på hennes leder. Jag bad dem att blotta hennes behag för att hon skulle känna skam och obehag och ofrivilligt börja röra sig på grund av det. Men eftersom hennes tillstånd inte förbättrades prövade jag en ännu mer skamfull metod och beordrade dem att klä av henne kjolen. Hon överväldigades omedelbart av en sådan stark skamkänsla att ett värmeslag löste upp den stelhet som var orsak till svullnaden i de inflammerade lederna. Hon kunde resa sig upprätt och började sakta tillfriskna.”

 

Om läkaren inte hade varit en skicklig utövare av sitt ämbete skulle han aldrig ha tänkt ut denna behandling och om han hade misslyckats skulle han ha förlorat sin gunst hos kungen för alltid. Kunskap om människans psyke och förståelse av dess natur hör således till läkarvetenskapen.

 

 

Den som uppvaktar rosen må känna till dess törne

Sa'di (1200-talet)