Sverige och Iran genom seklerna

”Ispahán är halva världen”, säger ett persiskt ordspråk. Det är sannerligen en hel sagovärld som ligger för ens fötter, då man skådar ut över Ispahán från loggian till ett av de palats, där stadens skapare, Schah Abbás I (1587-1629), Persiens Ludvig XIV, residerade.[i]


Gustav VI Adolf

 

Den 29 mars år 1684 trädde holländaren Ludvig Fabritius in i den safavidiska palatsstaden Isfahan under avslutningen av det persiska nyårsfirandet (nouruz). Kungarnas kung, Shah Soleiman I förlustade sig i paviljongerna med vin, dans och skådespel. På gator och torg firade stadens invånare det nya årets ankomst. Fabritius hade nio dagar tidigare lämnat den svenska huvudstaden med uppdrag från Karl XI att upprätta stadigvarande handelsförbindelser mellan de två kungarikena. Den svenska delegationen med en svit av 20 personer inkvarterades i den armeniska stadsdelen Jolfa och gavs audiens hos shahen. De red kortege genom Isfahan iklädda hedersdräkter och blev väl mottagna. Fabritius överlämnade gåvor och sobelskinn till shahen tillsammans med ett förgyllt brev från Sveriges kung.

 

Soleiman

Den tyskfödde läkaren Engelbert Kämpfer berättar i sina memoarer att Fabritius, som hade kunskaper i persiska, stannade i två år i Isfahan och blev Shah Soleimans gunstling i kretsen av utländska sändebud.[ii] Han fascinerades av stadens tjuskraft, dess glänsande paviljonger, svalkande trädgårdar och brokiga basarer. I sällskap av shahen beskådade han polospel och hästkapplöpningar från Höga Portens takterrass (‛Āli Qāpu) och under nyåret 1685 deltog han vid hovets banketter där vinet flödade.

 

Dryckeslagen och samtalen med Shah Soleiman var både livliga och roande. En kväll skrattade shahen hjärtligt av att få höra att den svenske monarken ”måste låta sig nöja med en hustru” och till det svenska sändebudet häpnad skålade han därnäst ”för sin gode vän Karl XI” med en ofantlig vinbägare (hazārpishe) av guld. Fabritius lyckades upprätta de första spirande kommersiella förbindelserna mellan Sverige och Persien och vann gehör hos shahen för att handeln skulle bedrivas i den svenska hamnstaden Narva. Men däremot lyckades han inte övertyga perserna att förklara krig mot den osmanska ärkefienden, vilket Karl XI anhållit om i sitt brev.   

 

 

Illustration: Shah Soleiman ger audiens. Oljemålning av Ali Qoli Jabador 1670.



[i] Kronprinsparets Orientresa. En minnesbok i bilder, Stockholm, 1935, s. 152.

[ii] Ludvig Fabritius föddes i Brasilien 1648 och kom till Moskva vid arton års ålder. Han tog värvning i den ryska armén men hamnade som krigsfånge i Isfahan där han omsider tog anställning vid det Ostindiska kompaniet. 1677 trädde han i diplomatisk tjänst i Stockholm. Bakgrunden till hans första uppdrag till Persien var Karl XI:s engagemang för att öppna en transitrutt för handeln mellan Persien och Västeuropa via den svenska hamnen Narva. Fabritius ledde tre svenska handelsdelegationer till det safavidiska hovet åren 1679-80, 1683-84 och 1697-1700. För sina tjänster för Sverige adlades han 1689. På sin ålderdom bosatte han sig i Stockholm där han avled vid 81 års ålder och begravdes 1729.

Engelbert Kämpfer växte upp i Stockholm och tog sin läkarexamen vid Uppsala universitet. Han medföljde Fabritius på dennes andra resa till Persien, lärde sig utmärkt persiska och skrev en avhandling om landets örter och växter. Kämpfer är dessutom författare till en reseskildring där han bland annat ger en ingående beskrivning av Shah Soleimans harem. I den svenska delegationen ingick även två adelsmän vid namn Carsten Klingenstierna och Daniel Leijonancker. Klingenstierna åtföljde senare Karl XII som kammarherre på hans äventyr i det osmanska riket.

Den som uppvaktar rosen må känna till dess törne

Sa'di (1200-talet)