Ebrahim Pourdavud
Ebrahim Pourdavud föddes den 9 februari 1885 staden i Rasht längs Kaspiska havets stränder i norra Iran. Hans far Hajj Davud var en framstående köpman och godsägare. Hans mor var dotter till en muslimsk skriftlärd. Pourdavud fick sin tidiga utbildning i Teheran inom medicin. Vid tjugosex års ålder begav han sig till Frankrike där han studerade juridik och publicerade tidskriften Iranshahr (Landet Iran). Det första numret utkom i april 1914. I samband med första världskrigets utbrott tvingades emellertid Pourdavud att lägga ned tidskriften och flytta till Tyskland efter ett kort uppehåll i Bagdad.

 

Pourdavud

I Berlin återupptog han sina juridikstudier och kom att påverkas av tidens idéströmningar. Pourdavuds juridikstudier i Tyskland gjorde att han kom i kontakt med några av landets främsta kännare av Irans språk, kultur och religioner. Hit hörde bland annat Joseph Marquart som var kännare av avestiska, det forniranska språk som Gatha-sångerna är nedskrivna på. Han började studera zoroastrismen och ”återupptäckte” det antika Irans storhet. Hans skriver i sina minnesanteckningar:

 

”I learned German and continued studying law in Berlin for several years. But I didn’t know whether my knowledge on law will be useful, while deep in heart I felt an attraction towards learning about the ancient Iran.”

 

Vid sin återkomst till Teheran 1924 grundade han med stöd av Reza Shah Pahlavi Irans första institut för iranistik, School of Ancient Languages. Vid institutet bedrev han undervisning, bland annat i avestiska och medelpersiska (pahlavi) och initierade forskning om det antika Irans språk, kultur och religioner. Pourdavud utmärkte sig även inom den jämförande språkforskningen och var en ledande kännare inte bara av iranska språk, utan även av sanskrit. 1945 grundade han det lärda samfundet Iranology Society som fick till uppgift att främja iranistiken. 
 
Under sin vistelse i Tyskland gifte sig Pourdavud med en tysk kvinna som arbetade som tandläkare och två år senare paret fick sitt enda barn, dottern Pourandokht. Hon beskriver sin fars vetenskapliga arbete med följande ord:

 

”Min pappa varit alltid sysselsatt med att skriva böcker om Iran.  Vårt hem var ett center för lärde och studenter som arbetade under hans handledning. Till och med Iranology Society höll sina sammanträden i vårt hem. Men all min fars arbete avledde inte hans uppmärksamhet från hans hem och familj. Min mamma brukade säga att min pappa över allt annat var förälskad i Iran, men sanningen är att han älskade oss lika mycket, varken mer eller mindre. Men mamma trodde att han älskade Iran över allt och sedan mig, sina böcker och mamma.” 
 

Yazd ZoroasterUnder vistelsen i Berlin blev Pourdavud inbjuden till Indien av Dinshah Irani som ledde det zoroastriska samfundet i Mumbai. Syftet med besöket var att hjälpa till med översättningen och sammanställningen av forntida zoroastriska texter. Pourdavud återvände 1927 till Indien och besökte landet vid flera tillfällen för att stärka det kulturella och vetenskapliga bandet mellan Iran och ättlingarna till de zoroastrier som efter 640-talet sökte skydd i Indien undan den arabiska invasionen. Han ledde flera kulturella och vetenskapliga delegationer till Indien med detta syfte. Åren 1932-33 var han gästprofessor i iransk kulturhistoria vid Visu Bharati University och i Mumbai bjöds han in att delta, som en av få icke-zoroastrier, vid en yasna (religiös ceremoni). 
 

Pourdavuds största vetenskapliga bedrift är hans persiska översättning av Avesta som publicerades i sex volymer. Det var ett pionjärarbete som tog fyrtio år att slutföra och som väckte stor uppmärksamhet i hemlandet. Hans språkliga stil är flärdfri och lättfattlig, och kännetecknas av avsaknaden av arabiska lånord som han menade bidrog till att förlama det persiska språket. Han beskriver själv arbetet med översättningen med följande ord:
 
”My greatest desire was to introduce ancient Iran to contemporary Iranians, the descendant of Ancient Persians, thus instilling a deep love of their homeland in their hearts. I hoped that in this way I could induce them to rebuild their country. Whatever writing of mine one may come across, in books and periodicals, that I have written about ancient Iran, its culture and history, or about the languages and religions of ancient Iran or about Iranian traditions … they have all been written with the same purpose in mind.”

 

Pourdavuds vetenskapliga arbete uppmärksammades även utanför Iran. Han mottog flera hedersutmärkelser för sin forskning. 1955 fick han motta Tysklands högsta akademiska utmärkelser av presidenten Theodor Heuss. Kort därefter mottog han Rabindranath Tagores medalj för sina insatser om forskningen av parsernas litteratur. 1965 upptog påven Paulus IV:s sändebud i Teheran honom i Chevalier Saint Sylvester Pope orden.

 

Den 17 november 1968 somnade Pourdavud in framför sitt skrivbord i hemmet i Teheran. Omkring honom stod staplar med böcker och utspridda papper som vittnade om hans ständiga törst efter lärdom och vetande. Hans kropp jordfästes i hemtrakten Gilan och hans privata boksamling donerades till Teherans universitet. Vid den officiella begravningsprocessionen från Sepahsalarmoskén i centrala Teheran deltog både muslimer och zoroastrier.

 

Än i dag väcker Pourdavuds arbete beundran och nya tankar. Än idag väcker hans ord inspiration:
 
”The pains I took during so many long years were not for wealth and reward. The only worthy reward for me is that the children of this land revive the bright and shining days of their ancestors and rebuild the ruins of the present Iran in the memory of the prosperity of the homeland of their forefathers.”

 

Källor:

- Mahmud Nikuye, Pourdavud pezhuhande-ye ruzegar-e nokhost,  Yâdâvar ze sham'-e morde, yâd âr (Remember the Expired Candle, Remember!), Teheran, 2003. (språk: parsi)
.

- En intervju med Pourandokht Pourdavud om hennes pappas liv och vetenskapliga arbete finns att se här (språk: parsi).

Den som uppvaktar rosen må känna till dess törne

Sa'di (1200-talet)