Intervju med SvD
Ursprungligen från Persien, där han verkade under 1200-talet, närmast från England och USA, där intresset och kulten bara växer och växer. Redan mer känd än Khalil Gibran och Dalai Lama, konstaterar New York Times. En man för vår tid, tycks det.

 

År 1997 var Rumi Amerikas mest köpta poet. Nästföljande år den mest avlyssnade, genom försäljningen av ljudböcker. Men dit är det långt, för oss i Sverige. Ellerströms utgåva av "Vassflöjtens sång" har hittills sålt i 322 exemplar. Fast förläggaren hävdar att det är ovanligt mycket, för utländsk lyrik. Diktsamlingen, och konserten denna helg på Södra Teatern i Stockholm, med Sharam Nazeri från Iran, ingår i ett allt bredare svenskt utbud: Fler uppläsningar, föreläsningar, dansprogram, konserter, hemsidor, artiklar, radio- och tv-program - förutom en stor mängd Rumi 6böcker och cd-skivor på engelska. En av inspelningarna har gjorts av hälsogurun Deepak Chopra, och där deltar Madonna, Demi Moore och andra kändisar. Just den produkten, och en omskriven modevisning av Donna Karan, med poesiläsning i bakgrunden, anser många utgör Rumi-kultens värsta avarter, dess mest amerikaniserade uttryck.

 

- Det finns förstås flera olika Rumi, förklarar Ashk Dahlén, som har översatt "Vassflöjtens sång" från persiska.

 

Han tycker att bilden av Rumi i USA mestadels ter sig ytlig och kommersialiserad, och pekar på att storsäljarna är fria tolkningar från engelskan. På så vis blir det än lättare att göra om. Så hur såg då originalet ut? Jalal al-din Rumi föddes 1207 i staden Balkh i nuvarande Afghanistan. Hans föräldrar talade farsi och ingick i den persisk-islamska kultur som dominerade regionen. Fadern var teolog, imam och mystiker - och motsatte sig den blinda bokstavstron. År 1219 bröt familjen upp, innan den mongoliska krigshären intog staden. Man vallfärdade först till Mecka och bosatte sig sedan i Konya i Turkiet. När fadern dör år 1231 efterträds han av sonen, både som imam och lärare. Denne är respekterad, men ännu syns inget av det som senare gör honom till en historisk person.

År 1244 möter Rumi Shams al-din Tabrizi, en kringvandrande mystiker och dervisch, som kom att bli nära vän och mentor, och som medverkar till den stora förändringen. Genom honom får Rumi kontakt med "kärlekens extas", som Dahlén uttrycker det, då man helt glömmer sig själv, och fullt uppgår i något större. Därutöver inviger Shams honom i den mystiska virveldansen, dervischernas särskilda sätt att uppnå transcendens och gudomlig förening.
De tillbringar nästan all tid tillsammans, och efter ett tag upphör Rumi med predikningar och undervisning - och börjar istället att dikta. Därmed har en mästare fötts.

 

Två år senare försvinner Shams, för att aldrig mer höras av. Enligt ett rykte är det Rumis svartsjuka lärjungar som mördar honom, för att få sin lärare tillbaka. Nu djupnar lyriken, och Rumi uppehåller sig ofta vid sorg och längtan, efter den förlorade Shams, som bland annat omtalas som "lejonet i varje älskares djungel" (och många amerikanska homosexuella har tagit till sig just dessa dikter, som exempel på den fysiska saknaden efter en partner).
År 1273 avlider Rumi i Konya, där man senare uppför ett mausoleum till hans minne.

 

Min poesi är egyptiskt bröd: Ät det färskt!
I morgon, när dammet har lagt sig, är det oätbart. (Dahlén)

Men efter sju århundraden av damm läser vi fortfarande Rumi. Hans två främsta diktverk är "Masnavi-yi-ma"navi" och "Divan-i Shams-i Tabrizi", som alltså är en hyllning till Shams.

 

Du dansar innanför mitt bröst
Där ingen ser dig
fast jag gör det, ibland
och den synen blir konst

Rumi i Sverige. Snart i en bokhandel nära dig. Där finns till exempel Dahléns mycket allvarliga bok, Chopras något mindre seriösa cd, och "Kärlekens poem", från Energica, som är ett etablerat New Age-förlag.
Denna rörelses religiösa och andliga smörgåsbord har en naturlig plats för Rumi. Han är ju mystiker från öst, bär skägg, predikar människokärlek, universalism, köttets lust, individens lov - samt förefaller liberal och tillåtande.

 

- Men då bortser man från att Rumi var troende muslim, och både skriftlärd och präst, liksom sin far, förklarar Parvez Manzoor, svensk-pakistansk författare och kritiker. Gud finns hos honom, tydligt. Människans uppgift är att förbättra sig, att transcendera, uppgå i något annat och högre, och på så vis komma nära Gud.
 
- Framför allt finns ett kärleksbudskap, i vilket han hyllar både människa och Gud.
- Fast Rumi är svår att fånga. Han kan vara både folklig och lärd, subtil och rå, barnslig och klok, extatisk och meditativ, levnadsglad och ortodox, kåt och filosofisk. Men, det är viktigt, hela tiden verkar han i en muslimsk värld, och i en muslimsk tradition.

 

Manzoor tycker egentligen inte att Rumi ska översättas. För mycket förloras på vägen, förklarar han, och syftar på dikternas många symboler, metaforer och referenser.

 

- Vill man uppleva Rumi får man gå honom till mötes, det vill säga anstränga sig.

 

Det var vad Manzoor själv gjorde; via sin mor upptäckte han en persisk gren av familjen, och när han utvandrade till Sverige på 70-talet började han lära sig farsi.

...Om du vill veta vad "andlighet" är, eller vad "Guds doft" betyder, luta ditt huvud mot mig.

Håll ditt ansikte nära.
Så här.
Om du undrar hur Jesus kunde uppväcka de döda, försök inte att förklara miraklet.
Kyss mig på läpparna.
Så här. Så här.
När älskande stönar, då berättar de vår historia.
Så här...

Vad är det då vi kan få, från denna 1200-talspoet? Hans gränslöst vackra poesi, svarar några. Andlighet, säger journalisten Andrew Harvey H som skrev "The Way of Passion; A Celebration of Rumi”. Dagens människor törstar efter andlighet. Och många nöjer sig inte längre med ett snabbt fix, en genväg.

 

- Rumis storhet ligger i att han förenar de stora religionerna, att han går längre och djupare, hävdar författarinnan Doris Lessing, som är sufist. Han når bortom, till alla religioners hjärta, som ju är ett och samma för var och en.

 

- Det avgörande är hans upptagenhet av extasen, menar poeten Robert Bly. Han erbjuder ett sinnestillstånd som i mångt och mycket har försvunnit från västerlandets kultur.

 

Rumi på ingång, fast till del redan här. Också Sverige har lite Rumi i sig. Till exempel från Ekelund, Ekelöf, Vennberg och Lindegren, som i mitten av seklet läste och tog intryck av Eric Hermelins uppmärksammade översättning av "Masnavi-yi-ma"navi". Till exempel från åttiotusen svensk-iranier, som förstås tog med sig Rumi, när de flydde från Iran, och Khomeini och fundamentalisterna. För dem är han Bellman och Dante i ett, en stor nationalskald som ännu lever, som fortfarande köps, läses, och citeras, som till exempel i denna populära sentens:

 

Res inte till den heliga stenen i Kaba.
Det är inte nödvändigt.
Stanna hemma och färdas inåt.

Jili Mossaed tillhör den växande gruppen svensk-iranska kulturarbetare. Hon skriver poesi, intresserade sig för Rumi redan i Teheran och uppträder i föreställningen "Rumis rum", som innehåller lyrik, musik och dans.

 

- För mig framstår han som mer persisk än muslimsk, mer en gudlös fritänkare än förkunnare av en särskild lära. Han är ju inspirerad av
nyplatonism och zoroastrianism, och av gnostiska, grekiska, judiska, kristna, buddistiska och hinduiska källor.

 

- Visst, säger Dahlén, Rumi var en mycket öppen person och tog intryck från flera olika traditioner. Han kan ses som genuin universalist, det är bland annat det som gör honom modern och tilltalande. Men kärnan är ofrånkomligen muslimsk.

 

För Dahlén ligger det därför en risk i att lyfta ut Rumi ur hans rätta sammanhang, på samma sätt som vi till exempel lyfter ut yogan ur sitt sammanhang. Något avgörande går oundvikligen förlorat. Men mycket tycks överleva, och för många läsare är han lätt att gå till mötes.

Kom! Kom igen, vem än och var än du är, kom!
Kom! Kom igen! Du kommer aldrig att finna en medbror som mig.
Du är som en torr dal och jag är som regnet.
Du är en ödelagd stad och jag är arkitekten! Kom! (Dahlén)

 

© Svenska Dagbladet och Ricki Neuman 2002

Den som uppvaktar rosen må känna till dess törne

Sa'di (1200-talet)