Nizami Aruzi

Nizami ‛Aruzi verkade som hovskrivare i karavanstaden Bamiyan i nuvarande Afghanistan under den persiska kulturrenässansens höjdpunkt. Hans Fyra skrifter tillkom omkring 1156 som en furstespegel för samtidens monarker och aristokrater. Boken består av fyra avsnitt som redogör för de rådgivare som är oumbärliga för en kung, nämligen skrivaren, poeten, astrologen och läkaren. Avsnitten inleds med teoretiska diskurser om skrivarkonstens, diktkonstens, astrologins och läkekonstens grunder som livas upp av en ström av pittoreska och charmerande anekdoter.

 

 Även om berättelsernas underhållningsvärde i regel är större än deras historiska sanningshalt tjänar Fyra skrifter som en värdefull källskrift om den medeltida kulturhistorien och ger en unik översikt över den kulturella samtiden i Iran, Afghanistan och Centralasien. Nizami ‛Aruzis persongalleri om drygt fyrtio namn utgör en färgstark rundmålning av det intellektuella livet i den dåtida iranska kultursfären där kungar, ämbetsmän och lärde var fint bildade litterater på persiskt språk och litteratur.

 

Berättelserna om poeterna Firdausi, Khayyam och Amir Mu‛izzi brukar bedömas som särskilt värdefulla, liksom skildringarna av vetenskapsmännen Ibn Sina, Biruni och Razi. För en modern läsare är det kanske anmärkningsvärt att Khayyam inte upptas i avsnittet om diktkonsten utan i avsnittet om astrologin. Men man skall komma ihåg att denne ända fram till förra århundradet framför allt var ansedd som vetenskapsman i sitt hemland.

 

 

Den som uppvaktar rosen må känna till dess törne

Sa'di (1200-talet)